SVT:s Aktuellt intervjuar Mattias Gardell om Ship to Gaza from 22 sömnlösa nätter on Vimeo.

Nedanstående är ett gästinlägg av Jenny Lindahl Persson.

Jag har transkriberat hela den absurda Aktuellt-intervjun från 3 juni. Det här är inte direkt det enda övertrampet från medierna under veckan, men ett bra exempel.

Mattias Gardell som varit med om en gigantisk världshändelse, som bara dagar innan spekulerades var död, eftersom Israel vägrade lämna besked om honom och Edda Manga till svenska ambassadens personal, och som kommer till Stockholm, klädd i vad han fått med sig från Israeliskt fängelse, får inte någon möjlighet att berätta vad han varit med om. Istället blir det så här, bara några timmar efter att de sista svenskarna som var med i Ship to Gazas konvoj kommit hem:
—
Idag kom de hem, svenskarna som var med på båten där nio sköts till döds.
Mattias Gardell med oss i studion. Men hur fredliga var egentligen aktivisterna själva?

Så introduceras inslaget i Aktuellts 21-sändning den 3 juni, Det är Lennart Persson som i studion intervjuar Mattias Gardell.

L: Ja idag kom alltså de två svenskar som var med på fartyget Marvi Marmara, där nio aktvister sköts till döds av Isralelisk militär, de kom hem till Sverige igen.
Och en av dem är alltså Mattias Gardell, religionshistoriker, och du fanns alltså ombord på detta fartyg. Men om du nu ser tillbaka på det som hända för tre och ett halvt dygn sedan, är det någon som du tycker att ni kunde ha gjort annorlunda?

M: Det är svårt att säga vad det skulle kunna vara. Vi försökte vara så noggranna som möjligt, så öppna och redovisa vilka vi var och vad som fanns i våran last. Lasten hade ju inspekterats enligt de regelverk som gäller, av internationellt godkända inspektörer. Vad som fanns var publicerat och är allmän kännedom. Vi hade dessutom för säkerhets skull filmat lasten så alla skulle vara säkra på att det inte fanns något annat än den last vi då sa att vi förde med oss. Det vill säga cement, avsaltningsanläggningar, sjukvårdutrustning, medicinsk utrustning, medel till återuppbyggnad. Passagerarlistan var också väl känd. När folk gick in så är det som att gå in på en flygplats. Man screenade alla mycket noggrant, och folk blev avplockade sina nagelsaxar och sånt de hade för att det inte skulle finnas…

L: Och ändå blev det sss..

M: … några vapen ombord

L: …och ändå blev det som det blev här?

M: Det blev som det blev, och möjligen skulle man kunna tänka så här att, vi fick en fråga från det spanska utrikesministeriet om vi skulle kunna tänka oss en FN-inspektion på öppet hav, och då sa vi javisst, självklart…

L: Mmm

M: ..välkomna, och möjligen hade man kunnat tänka att man hade kunnat ropa på en…

L: Mmm

M: …FN-inspektion. Men vi förväntade oss ju att…

L: Mmm

M: …vi skulle…det var ju alltså en fredlig, humanitär hjälpinsats till ett område som under…

L: …vi kan s…

M: …flera år…

L: …vi kan se bilder här Mattias, jag vet inte om du har sett de här bilderna som rullats över världen du ser här (Aktuellt visar filmen från IDF) och det här får ju då kritik…

M: …hehe, mm.

L: …framförallt från Israeliskt håll för. Vad säger du? Är det fredsaktivister som agerar här? Som slår här med järnrör?

(Som bakgrundsbild i studion, stillbild från filmen på en i besättningen som höjer en pinne i attack, inringad med gul penna av IDF)

M: Ja alltså det här var ju ett överlagt militärt anfall där man satte in elittränade kommandosoldater, specialister på att döda. Man använde 14 militära båtar…

L: Mmm

M: …apachehelikoptrar..

L: Aa, men..

M: …attackdykare..

L: aa, men var det här…

M: …lyssna…

L: …men var det här icke-våld?

M: …som på 105 sjömil ute på internationellt vatten angriper en humanitär hjälpinsats, så att vem står för våldet?

L: mm

M: vem hade vapnena? Det var en av de här två parterna som kom beväpnade med uzis, med pistoler, sköt skarpladdat, det är en sida som har mördat nio personer, så att om man då tänker så här att: försök översätta det. Att en väpnad grupp ligister bryter sig in i ditt hem, och med vapenmakt hotar ditt barn och din familj. Skulle du försöka skydda dig?

L: mm

M: Skulle du gripa vad du har för att försöka skydda…

L: mm

M: …och värna din familj

L: okej, jag förstår din logik här. Vi ska bara höra vad den israeliska ambassadören, Benny Dagan, säger om det som har hänt.

Inspelat inslag med Benny Dagan:

Benny Dagan: De gick till hårt angrepp på våra soldater. Allt finns på film. En hel del visades också på svensk tv, så folk kan själv avgöra vad som hände.
Vi tvingades använsa våld för att försvara våra soldater – en rättighet vi har enligt internationell lag.

Aktuell: Vittnen säger att soldaterna började skjuta redan på väg ner mot fartyget, och att de siktade mot huvudena. Vad säger du om det?

Benny Dagan: Vissa som påstår det såg det inte med egna ögon. Något de själva medger. Antingen ljuger de, eller så har de andra motiv att säga så. Mister Gardell sa själv att han inte bevittnade nåt sånt. Ibland berättar folk som varit på en helt annan båt alla möjliga historier om vad som hände på det turkiska skeppet. Men det finns en objektiv dokumentation av händelserna: bilderna som har visats, och vad som synts på fartygets övervakningskameror, vilket alltså inte är våra bilder. Bilderna visar sanningen så att folk kan se själva, tveklöst, att det inte var vi som började med våldet, utan de andra.

L: Ja, vad svarar du på det. Var det ni som attackerade dem?

M: Var det vi som anföll den israeliska…

L: Ja.

M: …militärflottan?…

L: Ja, vad säger du själv?

M: …med våran last av cement?…

L: Ja vad säger du?

M: …och avsaltningsanläggningar?...

Tidigt på morgonen den 31 maj stormade israeliska kommandosoldater båtarna i Freedom Fottila, en hjälpkonvoj på väg för att bryta den olagliga blockaden mot 1,5 miljoner palestinier i Gaza.

Med på båtarna fanns fler än 600 fredsarbetare, läkare, parlamentsledamöter, f d diplomater och nobelpristagare från 50 länder, alla med målet att tillsammans föra förnödenheter till Gazas invånare.

Båtarnas last var humanitärt bistånd i form av bland annat byggnadsmaterial och utrustning för att återuppbygga Gazas vattenreningsverk. I dag vet vi att inget av detta kommer att nå Gazas befolkning.

Skeppen, med last och passagerare, rövades bort av den israeliska marinen som under stormningen dödade ett tiotal fredsaktivister och skadade ett trettiotal andra.

Attacken, som skedde på internationellt vatten och därmed var ett tydligt folkrättsbrott, har fördömts av omvärlden. Uttalande efter uttalande kräver en oberoende utredning av attacken och allt fler länder kräver av Israel att upphäva den illegala blockaden mot Gaza. Det finns dock ett avgörande problem i allt detta.

Allt för ofta har utredningar lagts fram och protester framförts utan att israeliska regeringar vidtagit åtgärder för att stoppa utbyggnaden illegala bosättningar eller ställa ansvariga inför rätta för mord på civila palestinier.

Även denna gång är risken för att brotten glöms bort överhängande. Israels brott kräver internationella påtryckningar som på allvar sätter press på den israeliska regeringen och som på ett märkbart sätt påverkar landets relationer med omvärlden.

Ett kännbart påtrycksmedel är en idrottslig bojkott av staten Israel. Historien har visat att idrott kan ha ett starkt symbolvärde under politiska konflikter och idrottsmän har visat sin avsky för orättvisor och sitt stöd för befrielserörelser.

Med fyra guldmedaljer slog Jesse Owens hål på Hitlers dröm om att omvandla Berlinolympiaden 1936 till ett propagandanummer för Tredje riket.

Under militärjuntans tid i Spanien var storlaget Real Madrid diktatorn Francos kelgris medan det katalanska laget FC Barcelona sågs som symbolen för autonomi från den fascistiska centralregeringen.

1968 stoppades tennismatchen mellan Sverige och det rasistiska Rhodesia i Båstad och sju år senare, 1975, väcktes stora protester inför tennismatchen mellan Sverige och Chile.

Vi, svenskar, kunde helt enkelt inte stå tysta inför apartheidstyret i Rhodesia eller Pinochets övergrepp mot politiska oliktänkande i Chile.

Nu har också det Svenska Fotbollsförbundet (SvFF) chansen att ställa sig på folkrättens sida genom att stoppa U21-landskampen mot Israel.

SvFF och killarna i U21-landslaget kan bli förebilder genom att visa att respekten för folkrätten och mänskliga rättigheter är överordnade idrottsligt utbyte med länder som konsekvent bryter mot dessa viktiga principer.

Attacken mot Ship to Gaza och Freedom Flotilla drabbade många svenskar. Elva svenskar, däribland författaren Henning Mankell, idéhistorikerna Edda Manga och konstnären Dror Feiler, fängslades under rättsvidriga former.

Att svenska fotbollsspelare skulle spela en fotbollslandskamp på israelisk mark, där oskyldiga svenskar bara några dagar tidigare hållits fängslade, förnedrats och i minst ett fall misshandlats, lämnar en bitter mycket eftersmak hos oss svenska fotbollsfans.

Därför är det välkommet att SvFF:s ordförande Lars-Åke Lagrell säger att SvFF känner ”samma avsky som alla andra mot det våld vi nu sett utföras”. Nu återstår det för Lagrell och SvFF att gå från ord till handling.

Thaher Pelaseyed
Andre vice ordförande för Ung Vänster

Artikeln har publicerats på SVT Debatt.

Konvojen startade sin resa för en månad sedan och har färdats tusentals mil och passerat tio länder på sin väg mot den belägrade Gaza-remsan. Kevin Ovenden, ledaren för hjälpkonvojen säger,

”Det var känslosamt att se hur hela Gaza välkomnade oss! Vår konvoj från Viva Palestina är symbolisk! Den visar det palestinska folket hur mycket människor i väst bryr sig. Vi har kommit för att på ett fredligt sätt ge humanitär hjälp och vi hoppas att vår konvoj och andra liknande initiativ kan utöva påtryckningar så att den israeliska regeringen avbryter blockaden.”

Konvojen från Viva Palestina består av mer än 200 fordon med bland annat medicinsk utrustning.

Läs mer:

Al Jazeera
Viva Palestina

Regeringen svek Gaza när Sverige lade ner sin röst vid omröstningen om Goldstone-rapporten i FN:s generalförsamling. Om den rödgröna oppositionen menar allvar med sin utrikespolitik måste den försvara folkrätten samt arbeta för ett slut på blockaden av Gaza och för etablerandet av en självständig, suverän Palestinsk stat.

Idag är årsdagen av Israels angreppskrig mot Gaza. Den 27 december 2008 kl 11:30, träffade de första israeliska raketerna sina mål inne i Gaza. Första vågen varade i fem minuter; ett dussintal unga män uppradade på en gård i anslutning till en polisstation kan räknas bland de första offren. De var polisaspiranter. De var inga kombatanter. Detsamma gäller Fatheia Mousa som förlorade sin mor, far och fyra syskon och Subhi Samouni som förlorade sjutton familjemedlemmar under attackerna. Eller Rasheed Mohammed som förlorade sin son som avrättades framför fru och barn med en enda kula i hjärtat. Den humanitära katastrof som redan innan Israels anfall höll Gaza i ett dödsgrepp förvärrades hundrafaldigt under de 22 dagar långa kriget. Fler än 1400 palestinier dödades, två tredjedelar var civila varav många barn som föll offer för Israels avancerade krigsmaskineri.

Omfattande anklagelser om krigsbrott riktades mot både Israel och Hamas, men det var främst Israels hänsynslösa angrepp mot civilbefolkningen som föranledde en resolution antagen av FN:s råd för mänskliga rättigheter om en oberoende utredning av krigsbrotten begångna under kriget. Den välrenomerade och internationellt erkände sydafrikanske människorättsjuristen Richard Goldstone fick mandat att utreda anklagelserna. Resultatet, den 547-sidiga Goldstone-rapporten, riktade förödande kritik mot staten Israel. 36 specifika incidenter i Gaza och ett antal andra i Västbanken och i Israel undersöktes. 188 intervjuer genomfördes, 1200 bilder samt 30 videoupptagningar granskades. 38 vittnesmål samlades in. Trots uppenbara svårigheter under arbetets gång – i motsats till de palestinska myndigheterna i Gaza och på Västbanken, vägrade Israel vid flera tillfällen släppa in Goldstone och hans medarbetare – bevisade rapporten att det förekom grova kränkningar av mänskliga rättigheter begångna av Israel. Israel begick handlingar som tangerade till krigsbrott och möjligtvis till brott mot mänskligheten. Israel attackerade och bombade bostadshus, fabriker, brunnar, skolor, sjukhus, polisstationer och andra offentliga byggnader. Vidare fastslog Goldstone-rapporten att blockaden mot Gaza är att klassas som kollektiv bestraffning och att Gazaborna, vid sidan av de usla humanitära förhållandena, också tvingas leva med traumat efter Gazakriget.

Goldstone-rapporten rekommenderade FN:s säkerhetsråd att kräva en utredning av Israels (och Hamas) folkrättsbrott. Om detta inte skulle uppfyllas inom sex månader, skulle Israel (och Hamas) ställas inför rätta i en internationell domstol. Slutsatsen var alltså viktig; ingen ska kunna bryta mot folkrätten obestraffad. Nu återstod bara omvärldens stöd till samma princip. Det svenska EU-ordförandeskapet och den svenska regeringen kunde här spelar en avgörande roll. Istället valde Sverige att gömma sig bakom EU:s oenighet och lade ner sin röst vid omröstningen om Goldstone-rapporten i FN:s generalförsamling den 5 november. Det fanns dock EU-länder som Portugal, Irland, Slovenien och Malta som till skillnad mot Sverige röstade för rapportens slutsatser. Den svenska regeringen hade chansen att försvara ett ockuperat folk gentemot deras ockupanter. Istället valde regeringen att i en och samma andetag svika både Gaza och den universella folkrätten. FN-initiativet som genom en oberoende rapport ledd av Richard Goldstone skulle återupprätta folkrätten efter 2000-talets återkommande folkrättsbrott i Palestina, Irak och Afghanistan, förkastades av samma koalition av länder som har föreställningen att de står upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett år efter kriget är Gazaborna fortfarande lämnade åt sina öden. Blockaden mot Gaza fortsätter. Det råder akut brist på de livsnödvändigheter som krävs för att upprätta ett fungerande samhälle. Det saknas mediciner, mat, bränsle och inte minst byggnadsmaterial för att återuppbygga det som Israel förstörde. Den humanitära katastrofen är ett faktum och den mänskliga och politiska isoleringen utgör en säker grogrund för extremism och en fördjupning av konflikten. Under det gångna året har världens makthavare visat minimalt med uppmärksamhet riktat mot palestiniernas situation i de ockuperade områdena. Därmed har Israel kunnat flytta fram positionerna. På Västbanken har icke-våldsaktioner mot den israeliska apartheidmuren möts med ökat våld. Antimur-aktivister som Mohammad Othman, Jamal Juma och Abdallah Abu Rahma är några av de tusentals palestinier som arresterats och som idag hålls fångna utan att några bevis mot dem har kunnat visas upp av israeliska åklagare. Trots uppmaningar från Obama-administrationen har den israeliska höger-centerregeringen fortsatt expansionen av de illegala bosättningarna. Det ska också nämnas att under 2009 vräktes rekordmånga palestinska familjer från sina hem i Östra Jerusalem. Läget är minst sagt allvarligt.

Den svenska regeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt har visat sig ovillig till att försvara folkrätten. Ett annat ställningstagande är dock möjligt. Sverige behöver en ny, självständig utrikespolitik som inte kompromissas bort inom EU:s byråkrati. Om den rödgröna oppositionen menar allvar med sin utrikespolitik måste den försvara folkrätten samt arbeta för ett slut på blockaden av Gaza och för etablerandet av en självständig, suverän Palestinsk stat. En rödgrön Mellanösternpolitik måste gå hand i hand med faktumet att Israel är en ockupationsmakt som i egenskap av den starkare parten bär det största ansvaret för en lösning på Mellanösternkonflikten.

Upplägget är enkelt; du kommer när du vill och går när du vill. Det serveras mat & dryck till självkostandspris och här finns alltid någon att snacka med – om livet, politiken eller vad man vill!

Torsdagen den 26 november samtalar Ulf Bjereld och Thaher Pelaseyed om 22 sömnlösa nätter.

Tid: Torsdagen den 26 november, kl 18
Plats: Infoteket, Olof Palmes plats 1, Göteborg

Catrin Ormestad, boende i Tel Aviv men med Gaza som arbetsfält, var den förste svenska journalisten som tog sig in i Gaza, två dagar efter krigsstoppet 18 januari i år. Hon berättar i två initierade artiklar om hur ”världens mest moraliska arme” hade betett sig i det Hamas-styrda området. 4000 hur förstördes och ytterligare 15 000 skadades under krigets tre veckor. Och över 1300 palestinier dödades, medan 13 personer dödades på den israeliska ”sidan”.

Varför Ormestads texter är bra är för att hon ser med bägge ögonen och hör med både öronen. Hon är skarp kritiker av Israels politik, men faller inte i fällan att bli undfallande visavi palestiniernas, läs Hamas, agerande. Och hennes bok, Gaza – en kärlekshistoria (Norstedts 2008) kan rekommenderas.

Läs hela här.

Författarna bakom antologin ”22 sömnlösa nätter”:

Efter de sista bomberna föll över Gaza den 17 januari 2009 och journalisterna åkte hem, lämnades Gazas befolkning kvar med spåren efter den israeliska arméns framfart. Nu kommer boken om kriget i Gaza och Palestinas framtid. Antologin ”22 sömnlösa nätter” syftar till att påminna omvärlden om övergreppen i Gaza, skriver antologins författare.

Det sägs att krigets första offer är sanningen. Kanske är det så att krigets bästa vän är glömskan. Det 22 dagar långa krig som Israel förde mot ett redan sargat Gaza har fallit i mediebrusets glömska.

Samtidigt är en och en halv miljon människor kvarlämnade i det som med rätta fått namnet ”världens största utomhusfängelse”. Vi ville berätta deras historia och skrev därför tillsammans antologin ”22 sömnlösa nätter” som utifrån vittnesmål, tankar och analyser nedskrivna av människor bosatta i och utanför Gaza vill ge omvärlden en möjlighet till tillbakablick och tid för reflektion över händelserna i Gaza.

När segraren skriver historien, framträder allt för ofta ensidiga bilder av det egna lidandet och om förlorarnas övergrepp. Även om Israel inte gick som segrare ur vinterns krig, riskerar grymheterna att falla i glömska.

Mer än 1 300 palestinier förlorade livet. Två tredjedelar av dessa var civila och 400 var barn. Om inget sägs, skrivs eller ropas ut om Israels kränkningar och övergrepp finns risken att nästkommande generationer, i en större utsträckning än idag, får ta del av en upp-och-nedvänd och felaktig historieskrivning där det är de statslösa palestiniernas våld mot en av världens största militärmakter som ses som främsta hindret i vägen för fred.

I Gazakrigets efterspel har det återigen blivit uppenbart att denna risk finns och är påtaglig. Därför har vi sedan länge varit aktiva i den breda solidaritetsrörelsen för Palestina.

Genom åren har några av oss skrivit böcker om Israel-Palestinakonflikten, andra har anordnat stödmanifestationer och andra har tagit initiativ till solidaritetskampanjer som ”Ship to Gaza”, ett folkligt initiativ inspirerat av 1990-talets ‘Ship to Bosnia’, med målet att transportera förnödenheter till området och därmed på fredlig väg upphäva blockaden av Gaza.

Vi som har bidragit till antologin har också haft som ambition att lyfta upp frågan om Palestinas framtid. Idag fortsätter blockaden av Gaza. Idag fortsätter blockaden av Gaza. Återuppbyggandet efter Israels angrepp under vintern 2008/2009 går extremt långsamt på grund av bristen på el, vatten och byggmaterial som inte släpps in via gränsövergångarna.

Bristen på mat och mediciner är fortfarande akut. Möjligheterna till ett drägligt liv är minimala för Gazas befolkning. Ur denna råa verklighet föds frustration, maktlöshet, desperation samt extremism och därmed allt sämre utsikter för en hållbar politisk lösning. Samtidigt har den av högerextremister dominerade israeliska regeringen visat att den inte är beredd att närma sig en fredsprocess.

Istället fortsätter Israel att bryta mot folkrätten genom en fortsatt utbyggnad av de illegala bosättningarna på ockuperad palestinsk mark.

Sverige har en unik möjlighet att agera i syfte att skapa fred i regionen. EU är Israels viktigaste handelspartner samtidigt som Gaza är under en sträng blockad som förhindrar återuppbyggandet av ett livsdugligt palestinskt samhälle.

I egenskap av EU:s ordförandeland måste Sverige och den svenska regeringen på allvar arbeta för att EU:s ekonomiska och säkerhetspolitiska relationer med Israel villkoras med krav på att blockaden av Gaza upphävs och att de illegala bosättningarna nedmonteras.

Den svenska regeringen måste också etablera en hårdare kontroll över svenska investeringar, som t.ex. AP-fondernas placeringar, så att svenskt kapital inte investeras i företag som stödjer ockupationen. En rättvis Mellanösternpolitik är möjlig om det finns en politisk vilja som grundar sig i faktumet att Israel är en ockupationsmakt som i egenskap av den starkare parten bär det största ansvaret för en lösning på konflikten.

Ett aktuellt exempel på sådan politisk vilja återfinns i Norge där den norska staten nyligen dragit tillbaka alla statliga investeringar i företag som är involverade i Israels ockupation av Palestina.

Vi är också övertygade om att vägen till en hållbar fred måste gå via en oberoende granskning av de krigsbrott som begicks under Gazakriget. Därför ställer vi oss bakom slutsatserna och rekommendationerna i den nyligen publicerade FN-rapporten under ledning av Richard Goldstone, där det föreslås att FN:s säkerhetsråd aktivt skall medverka till att alla som misstänks för brott mot krigslagar och mänskliga rättigheter under Gazakriget – israeler såväl som palestinier – skall ställas inför rätta.

Om inte detta sker på ett trovärdigt sätt under de inblandade parternas egen jurisdiktion skall misstänka krigs- och MR-brottslingar åtalas inför Internationella Domstolen i Haag. USA och Israel har redan signalerat att de är motvilliga till rapporten. Därför hoppas vi att den svenska regeringen, som nu leder EU:s arbete, genast ställer sig bakom Goldstone-rapportens slutsatser.

Vårt engagemang för Palestina och idén att tillsammans medverka i antologin föddes ur den ständiga faran för att den outhärdliga situationen i Palestina och Gaza ska falla i glömska. Antologin ”22 sömnlösa nätter” syftar till att påminna omvärlden om att Gaza fortfarande blöder. Den är tillägnas en av vår tids med akuta frågor: kampen för människovärdet.

Ulf Bjereld, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet och ledamot av
förbundsstyrelsen för Sveriges kristna socialdemokrater – Broderskapsrörelsen.
Per Gahrton, ordförande för Palestinagrupperna i Sverige
Mattias Gardell, professor i religionshistoria vid Uppsala universitet
Olof Holmgren, initiativtagare Stoppa Matchen-kampanjen
Lama Abu-Iseifan, aktiv i föreningen Gaza Solidaritet
Hans Linde, riksdagsledamot (V)
Thaher Pelaseyed, andre viceordförande i Ung Vänster och
redaktör för boken ”22 sömnlösa nätter”
Klas Sandberg, bloggare

Gaza: barn på dagis

Det finns bevis för grova kränkningar av mänskliga rättigheter begångna av Isarel under Gazakriget. Mer än 1400 palestinier dödades. Israel begick handlingar som tangrerar till krigsbrott och möjligtvis till brott mot mänskligheten. Israel attackerade och bombade bostadshus, fabriker, brunnar, skolor, sjukhus, polisstationer och andra offentliga byggnader. Blockaden mot Gaza är kollektiv bestraffning.  Gazaborna får nu vid sidan av de usla humanitära förhållandena, också leva traumat efter kriget.

Ovanstående är de slutsatser som Richard Goldstone överlämnade till FN:s organ för mänskliga rättigheter i Genève. Det är uppenbart att ansvaret för Gazakriget vilar tungt på Israel, även om också militanta palestinska grupper beskylls för krigsbrott när de beskjutit civila mål.

Det ligger ett omfattande arbete bakom den 547-sidiga rapporten. 36 specifika incidenter i Gaza och ett antal andra i Västbanken och i Israel har studerats. 188 intervjuer har genomförts, 1200 bilder har granskats samt 30 videos. 38 vittnesmål har samlats in. Men det har funnits uppenbara svårigheter under arbetet. I motsats till de palestinska myndigheterna i Gaza och på Västbanekn, har Israel vid flera fall vägrat släppa in Goldstone och hans stab.

Det viktigaste med rapporten är att den rekommenderar FN:s säkerhetsråd att kräva en utredning om folkrättsbrott begångna av Israel. Om detta inte sker inom sex månader, ska  Israel ställas  inför rätta i en internationell domstol.

Det som krävs nu är att EU och Sverige ställer sig bakom Goldstone-rapportens slutsatser och rekommendationer. Krigsbrotten begångna i Gaza måste utredas!

Läs hela rapporten här eller en sammanfattning här.

Andra om Gaza: Dagens Arena, Socialdemokraterna, Aftonbladet, Diakonia, Sydsvenskan

”22 sömnlösa nätter” promenerar genom bokmässan i Göteborg.
Musik: Black Gold 360
Film: Thaher Pelaseyed

Anna Weser: Två nya böcker om Palestina
Ung Vänster: Nu bok från Nixon förlag
GFP: 22 sömnlösa nätter – ny bok om Gazamassakern 2009!
Röd Press: Ett måste!
Kverulant: Årets skörd på bokmässan
Ulf Bjereld: 22 sömnlösa nätter
Kaj Raving – Nybro: Visa mig vilka dina vänner är
Laakso: Recension av, ja vadå?
Waldau: Mer vänster i Uppsala
Vindskupan: Ny antologi om Gaza
Esbatis kommentarer: 22 sömnlösa nätter. En bok om människovärdet