Debatt: De rödgröna måste stå upp för Gaza

Artikeln är tidigare publicerad i Newsmill.

Regeringen svek Gaza när Sverige lade ner sin röst vid omröstningen om Goldstone-rapporten i FN:s generalförsamling. Om den rödgröna oppositionen menar allvar med sin utrikespolitik måste den försvara folkrätten samt arbeta för ett slut på blockaden av Gaza och för etablerandet av en självständig, suverän Palestinsk stat.

Idag är årsdagen av Israels angreppskrig mot Gaza. Den 27 december 2008 kl 11:30, träffade de första israeliska raketerna sina mål inne i Gaza. Första vågen varade i fem minuter; ett dussintal unga män uppradade på en gård i anslutning till en polisstation kan räknas bland de första offren. De var polisaspiranter. De var inga kombatanter. Detsamma gäller Fatheia Mousa som förlorade sin mor, far och fyra syskon och Subhi Samouni som förlorade sjutton familjemedlemmar under attackerna. Eller Rasheed Mohammed som förlorade sin son som avrättades framför fru och barn med en enda kula i hjärtat. Den humanitära katastrof som redan innan Israels anfall höll Gaza i ett dödsgrepp förvärrades hundrafaldigt under de 22 dagar långa kriget. Fler än 1400 palestinier dödades, två tredjedelar var civila varav många barn som föll offer för Israels avancerade krigsmaskineri.

Omfattande anklagelser om krigsbrott riktades mot både Israel och Hamas, men det var främst Israels hänsynslösa angrepp mot civilbefolkningen som föranledde en resolution antagen av FN:s råd för mänskliga rättigheter om en oberoende utredning av krigsbrotten begångna under kriget. Den välrenomerade och internationellt erkände sydafrikanske människorättsjuristen Richard Goldstone fick mandat att utreda anklagelserna. Resultatet, den 547-sidiga Goldstone-rapporten, riktade förödande kritik mot staten Israel. 36 specifika incidenter i Gaza och ett antal andra i Västbanken och i Israel undersöktes. 188 intervjuer genomfördes, 1200 bilder samt 30 videoupptagningar granskades. 38 vittnesmål samlades in. Trots uppenbara svårigheter under arbetets gång – i motsats till de palestinska myndigheterna i Gaza och på Västbanken, vägrade Israel vid flera tillfällen släppa in Goldstone och hans medarbetare – bevisade rapporten att det förekom grova kränkningar av mänskliga rättigheter begångna av Israel. Israel begick handlingar som tangerade till krigsbrott och möjligtvis till brott mot mänskligheten. Israel attackerade och bombade bostadshus, fabriker, brunnar, skolor, sjukhus, polisstationer och andra offentliga byggnader. Vidare fastslog Goldstone-rapporten att blockaden mot Gaza är att klassas som kollektiv bestraffning och att Gazaborna, vid sidan av de usla humanitära förhållandena, också tvingas leva med traumat efter Gazakriget.

Goldstone-rapporten rekommenderade FN:s säkerhetsråd att kräva en utredning av Israels (och Hamas) folkrättsbrott. Om detta inte skulle uppfyllas inom sex månader, skulle Israel (och Hamas) ställas inför rätta i en internationell domstol. Slutsatsen var alltså viktig; ingen ska kunna bryta mot folkrätten obestraffad. Nu återstod bara omvärldens stöd till samma princip. Det svenska EU-ordförandeskapet och den svenska regeringen kunde här spelar en avgörande roll. Istället valde Sverige att gömma sig bakom EU:s oenighet och lade ner sin röst vid omröstningen om Goldstone-rapporten i FN:s generalförsamling den 5 november. Det fanns dock EU-länder som Portugal, Irland, Slovenien och Malta som till skillnad mot Sverige röstade för rapportens slutsatser. Den svenska regeringen hade chansen att försvara ett ockuperat folk gentemot deras ockupanter. Istället valde regeringen att i en och samma andetag svika både Gaza och den universella folkrätten. FN-initiativet som genom en oberoende rapport ledd av Richard Goldstone skulle återupprätta folkrätten efter 2000-talets återkommande folkrättsbrott i Palestina, Irak och Afghanistan, förkastades av samma koalition av länder som har föreställningen att de står upp för demokrati och mänskliga rättigheter.

Ett år efter kriget är Gazaborna fortfarande lämnade åt sina öden. Blockaden mot Gaza fortsätter. Det råder akut brist på de livsnödvändigheter som krävs för att upprätta ett fungerande samhälle. Det saknas mediciner, mat, bränsle och inte minst byggnadsmaterial för att återuppbygga det som Israel förstörde. Den humanitära katastrofen är ett faktum och den mänskliga och politiska isoleringen utgör en säker grogrund för extremism och en fördjupning av konflikten. Under det gångna året har världens makthavare visat minimalt med uppmärksamhet riktat mot palestiniernas situation i de ockuperade områdena. Därmed har Israel kunnat flytta fram positionerna. På Västbanken har icke-våldsaktioner mot den israeliska apartheidmuren möts med ökat våld. Antimur-aktivister som Mohammad Othman, Jamal Juma och Abdallah Abu Rahma är några av de tusentals palestinier som arresterats och som idag hålls fångna utan att några bevis mot dem har kunnat visas upp av israeliska åklagare. Trots uppmaningar från Obama-administrationen har den israeliska höger-centerregeringen fortsatt expansionen av de illegala bosättningarna. Det ska också nämnas att under 2009 vräktes rekordmånga palestinska familjer från sina hem i Östra Jerusalem. Läget är minst sagt allvarligt.

Den svenska regeringen under ledning av Fredrik Reinfeldt har visat sig ovillig till att försvara folkrätten. Ett annat ställningstagande är dock möjligt. Sverige behöver en ny, självständig utrikespolitik som inte kompromissas bort inom EU:s byråkrati. Om den rödgröna oppositionen menar allvar med sin utrikespolitik måste den försvara folkrätten samt arbeta för ett slut på blockaden av Gaza och för etablerandet av en självständig, suverän Palestinsk stat. En rödgrön Mellanösternpolitik måste gå hand i hand med faktumet att Israel är en ockupationsmakt som i egenskap av den starkare parten bär det största ansvaret för en lösning på Mellanösternkonflikten.

En kommentar till “Debatt: De rödgröna måste stå upp för Gaza”

1. Amer Al-bayya skriver:

   20 januari 2010 kl 17:06

   Stoppa alla stöd och hjälp till Israel, politiker..

   Militära exporten till Israel över följande Gaza konflikten
   22 April 2009
   Storbritannien meddelade i går kväll att det är att se över alla sina militära exporten till Israel i ljuset av de senaste offensiv i Gazaremsan som dödade runt 1.400 palestinier.
   I ett skriftligt uttalande till ledamöter, utrikesministern David Miliband, meddelade att samtliga nuvarande och framtida tillstånd tillåta export av militär utrustning skulle ses över mot bakgrund av de tre veckor Operation Cast Bly.
   Miliband sade Britain förutsättning mindre än 1% av Israels militära import. Men han medgav att vissa komponenter som levererats av Storbritannien var ”nästan säkert” som används av Israel i dess militära offensiv. Dessa var:
   • israeliska rekognoscering satelliter, som Storbritannien levererar mindre beståndsdelar, som skulle ha använts för att ge information till den israeliska armén. Miliband sade: ”Vi bedömer att dessa kan ha använts för att förbereda operationen men skulle inte ha spelat en viktig roll i själva verksamheten.”
   • F16 flygplan ”utbredda” för att leverera styrd bomber, och införliva brittiska komponenter. Storbritannien har förbjudit export av F16 komponenter direkt till Israel sedan 2002. Men brittiska F16 komponenter exporteras till USA ”där Israel var den yttersta slutanvändaren”.
   • Apache attackhelikoptrar, som innehåller brittiska komponenter, som exporteras till USA för användning på helikoptrar ”i sista hand är avsett för Israel”.
   • Saar-korvett örlogsfartyg, som innehåller en brittisk 76mm kanon, och deltog i verksamheten från vattnen utanför Gaza.
   • pansrade trupp som ingår omvandlingar av brittisk levereras Centurion tankar, och användes som mobila högkvarter. Den Centurions såldes till Israel i slutet av 1950-talet.
   Miliband sade att exporten av krigsmateriel till Israel kräver exportlicenser som omfattas av strikta kriterier. De viktigaste ange att utrustningen inte får användas för internt förtryck, får inte provocera eller förlänga väpnade konflikter, och att utrustningen inte kommer att avvägar inom landet.
   Miliband sade att USA ger 95% av Israels militär utrustning, med EU som levererar resten. Storbritannien ger 1%.
   Alla licenser som täcker detta skulle ses över mot bakgrund av den israeliska militära åtgärder. ”Det ligger … att domar delvis bygger på tidigare praxis, så bevis från Operation Cast Bly kommer att användas i alla framtida tillämpningar. Jag kan bekräfta att vi tittar på alla befintliga licenser för att se om något behöver omprövas i ljuset av de senaste händelserna i Gaza, sade han.